Simon Hasselblom

Stadsbyggnade och samhälle

Månad: november 2015

Tankar kring småhus

Det är bra med varierade upplåtelseformer och bebyggelsetyper. Samtidigt kan det vara värt att se över bostadstypen villan*  emedan den är mer resurskrävande än tätare bostadstyper. Alternativa bostadstyper såsom stadsradhus eller urbana villor är alternativ som samtidigt lätt kan passa in bland andra bostadstyper för att därför medge blandning i bebyggelsen, samtidigt som dessa behåller flera av villans kvaliteter.

Villamattorna breder ut sig enormt i Sverige. I Malmö är 20% av ytan villamattor, trots att bara 5% av dess befolkning bor där. Glesheten omöjliggör kollektivtrafik. Avstånden blir längre, varför därför bilen fungerar som primärt transportmedel. En av de starkaste orsakerna till barns minskade aktivitet idag beror på långa avstånd mellan målpunkter. Vi måste därför bygga tätare. Därtill blir områdena ofta enformiga i såväl funktion som uttryck eftersom det endast är bostäder av liknande karaktär.

Det ser heller inte ut som att småhusen kommer minska i antal i framtiden, åtminstone inte i Göteborg. Under nästa kommunfullmäktigemöte väntas moderaternas motion om att byggnads- och fastighetsnämnden varje år ska upplåta tomter för minst 250 småhus på kommunal mark gå igenom. Jag vill därför hoppas att moderaternas förslag inte resulterar i enbart villor man på slentrian rullar ut i glesbygden. Vi måste vara mogna nog att lära av våra misstag.

Dock tycks ju efterfrågan efter villan ändå finnas. Barnfamiljers efterfråga av småhus i ytterområdena kan emellertid handla om att utemiljön för barn i staden är otrygg och outvecklad. Mycket arbete bör därför läggas på att göra staden lika attraktiv för barnfamiljer som villaförorterna.

I samma veva måste vi också utveckla de villaområden som finns idag, och det genom att förtäta. De flesta villaområden är idag övervägande ägande- och bostadsrätter. För att erbjuda social mix bör även hyresrätter erbjudas, därtill med nära service och utbud.

* Ett omfångsrikare namn för villan är småhuset, dvs. en byggnad avsedd för ett hushåll. Dock går åsikterna isär huruvida även radhusen och kedjehusen innefattas under typen småhus. Jag väljer därför att kalla byggnaden med ett enskilt hushåll för villa.

Bildkälla: urbanisera.blogg.se

Utan eko

 

Effektivt sökande av att bli färdig, att slutföra, är något som driver många i ett skapande. Däremot vill jag mena på att ett avslutat verk inte alls skulle vara starkare och viktigare än det oavslutade, detta har Bach visat oss med sitt ofullbordade verk Art of Fugue (Fugakonsten). Flera variationer på ett tema spelas, men det avslutas aldrig, för under 14:e stycket hinner han dö. Någon av hans söner ville istället fylla igen tomrummet med ambitionen att göra sin fars verk fullständigt.

Men vad är meningen med det?

Istället tittar jag tillbaka på Johann Sebastian Bachs tomrum, där jag känner att skapandeprocessen och närheten till denna blir så bärande. Det slutliga verket är inte allt! Jag återkommer ofta till detta verk, och i synnerhet detta sista stycke, i synnerhet för att uppleva tomrummet. En gestaltning av Bachs död, gestaltad av Bach själv.

De sista sekunderna (stort tack till Glenn Goulds osentimentala och rättframma spelande) är hårda polyfoniska toner i sakta puls som hackas ur led, ett chockerat snabbt avslut utan avtoning med pedal. Ett slaganfall!

Och sedan kommer…

…den kompakta tystnaden, så koncentrerad att man skulle kunna skära rakt igenom den.

Det som ter sig ännu märkligare är det faktum att det sista stycket i verket är en fuga, skriven utifrån hans namn: B, A, C och H. Det var som om han visste att han inte skulle förmå eller hinna skriva mer. Han valde därför att sätta punkt för sitt komponerande och signerade istället verket med sitt namn.

Men varför återkommer jag till tomrummet i verket, till de där sista sekunderna av Contrapunctus 14? Vi är idag vana att kändisar delar sitt privatliv genom sociala medier, eller åtminstone den nakna persona de framställer sig själva som, vilket ger en känsla av kontakt och närhet till kändisen. På samma sätt blir kontakten och närheten till Bach tydlig då hans skapandeprocess blottas i det oavslutade. Det blir ofrånkomligt att tolka in hans känslor i de spröda men hårda tonernas temperament de sista sekunderna för att få syn på något av kompositören.

Ett stycke skört liv.

Glenn Gould – Contrapunctus XIV (Fuga a 3 Soggetti) unfinished from The Art of the Fugue, BWV 1080 – Excerpt

Bildkälla: The Compass Rose

 

© 2017 Simon Hasselblom

Tema av Anders NorenUpp ↑