Har just avslutat en intensiv filmproduktionshelg bestående av en kortfilmsinspelning på lördagen och ljudsättning av en annan kortfilm under söndagen. Jag är en del av ett filmkollektiv som inte bara skriver manus utan också på senare tid börjat med filmproduktionen också.

Här har ljudsättningen blivit ett allt viktigare område för mig det senaste året. Anar att det har att göra med att jag sett en rad filmer som verkligen överraskat mig med otroligt ljudarbete. Helgens arbete var kantat av en del utmaningar såsom problematiken att skapa en fungerande rumsatmosfär. Det blev naturligt att börja med de realistiska ljuden, att identifiera de mest karaktäristiska ljudkällorna, såsom surrande frys och ventilation. Här fanns möjlighet att förstärka och förminska vissa ljud. Underbar kvalitet med ljuden är att de kan arbeta med små, nästan omärkliga medel för att skildra en karaktär eller miljö, och när sedan ljuden uppträder för andra gången känner publiken igen ljudet och drar ofta omedvetet koppling till karaktären, även om denna inte syns i bild. Även surrealistiska dimensioner kan användas i ljud, såsom när man filmar utifrån ett tydligt subjekt. Tydligt exempel på subjektivt ljudarbete går att se i Forrest Gump (1994), då Forrest som liten blir jagad av killar på cykel (se bild), och hur Forrest upplever hur benen känns tyngre, hur allt går långsamt. Allt gestaltas med en underbar ljudmässig precision.

Helgens mest underbara moment låg i hanteringen av regn, där vi hade en idé hur vi ville att regnet skulle upplevas när man sitter i biomörkret och ser filmen, att det ska vara ett dånande muller av regn, ett smattrande mellanregister samt ett diskant porlande och rinnande vatten – allt på en och samma gång som ett otroligt mättat och härligt sommarregn. Vi hade under en junidag i somras filmat ett häftigt regn, både närbilder och hela miljöbilder. Genom olika styrka, avstånd och underlag till duschvatten började vi spela in en rad varianter av regnartikulation. För att undvika den typiska reflekterande badrumsakustiken byggde vi in allt i en bädd av absorberande material. Resultatet blev över förväntan.

Skönt att känna hur ytterligare en pusselbit i filmprocessen är klar, och att man närmar sig resultatet.

Bildkälla: Popscreen.com