Resultatskillnader har ökat i och med skolvalen som trädde i kraft för 20 år sedan. Skolan har blivit som vilken produkt som helst – man väljer och värderar efter vad som är fint och fult. Jag har precis sett ett upprörande avsnitt av Uppdrag granskning, där skolan avhandlas utifrån att fler skolor blir avstängningshotade. Tydligt är att det fria skolvalen bidrar till segregation, där folk och folk separeras, vilket blir problematiskt då det uppstår ett vi och de, och att man tvingas leva med låg status av att gå på en skola som anses ful.

Höja kvaliteten på alla skolor, det är utmaningen Jan Björklund har framför sig, men hur är det möjligt med segregationen i botten? Hela betygssystemet är ett tillräcklig ok att få på sina axlar som elev, man ska inte behöva bli bedömd utifrån vilken skola man går på också. Problemet är att Alliansen inte inser att det fria skolvalet faktiskt innebär en statuskamp mellan skolorna som drabbar studenter och lärare hårdast, som tvingas leva i en oattraktiv miljö där mindervärdeskomplex är djupt rotat. Den känslan av utanförskap leder naturligt till antingen apati eller aggression, ty vem känner motivation i en skola som betraktas som usel?

Så vad är problemet med nuvarande situation? Jan Björklund har rätt såtillvida att det handlar om det segregerade boendeförhållandet, men han menar att det fria skolvalet inte har mer än en marginaliserad påverkan på segregationen, där man värderar skolan och deras elever som fina och fula. De fina ska ha råd att vara avskurna från de fula eleverna. Rika ska gå på en skola och de fattiga på en annan. Vad är inte segregation om inte att dela upp folk och folk på detta sätt? Alla har nämligen inte möjlighet att kunna välja, hur mycket de än velat. Detta kan jämföras med att få ett dåligt betyg utan att ha möjlighet att kunna jobba upp det. Skolan med sina elever får en stämpel de inte kan göra upp med, mer än att skrika ut sin ilska.

Lösningen tycks mig mer och mer självklar, att det handlar om att skapa bostadsområden där alla samhällsskikt lever i samliv, där direktören och arbetaren lever i samma trappuppgång. Här ska folk oavsett ekonomi, etnicitet, ålder och sexualitet kunna leva nära varandra. Sociala klyftor uppstår av fysiska klyftor mellan folk och folk. Att föra folk nära varandra är en insats som alla tjänar på, ty vi är alla människor som behöver varandra.