Arkitekturen påverkar folket som finns däri, såväl i värderingar, beteendemönster som känslomässigt. Här finns ett ansvar hos arkitekterna att arbeta fram en lyckad arkitektur som sätter människa och deras välmående i fokus.

Den 4 april visade SVT den tredje och sista delen av den brittiska serien Rummet formar dig. Här undersöks rummen människan dagligen vistas i sin vardag, hur dessa påverkar oss. Ofta uppstår en klyfta mellan de ambitioner en viss miljö är tänkt att väcka hos användarna och vad som faktiskt händer i mötet med ett rum.

Det vanliga sättet att arbeta på är att man visas till en viss arbetsplats, ett visst skrivbord, ensamma, oavsett vilken typ av arbete de ska uträtta. Men det finns de som tänker annorlunda. Arkitekten Erik Veldhoen arbetade med valmöjlighet och variation av olika arbetsytor, med olika ljus, volym, avskärmat och öppet. Att komma till arbetet och tänka vad man ska utföra under dagen för att därefter fundera över vilken miljö på kontoret som lämpar sig bäst för ett sådant arbete, det ökade produktiviteten i företaget med 20 %.

En annan viktig idé med denna typ av arkitektur är att den inte bygger på att cheferna ska kontrollera att de anställda arbetar ordentligt. Arkitekten Veldhoens koncept bygger på tillit i företaget. Dessutom är det omöjligt att som chef ha full kontroll på alla sina anställda hela tiden. Kontrollbehovet uttryck i arkitekturen vi känner till idag bottnar förmodligen, menar programledare Tom Dyckhoff, i 80-talets kapitalism.

Men det är inte bara de nybyggda kontorsytorna som kan öka produktiviteten. Även den mest gängse kontorsformen idag, med öppna beiga ytor, där icke valda distraktionsmoment är ett faktum, där prövades att låta de anställda välja ut en egen krukväxt till sitt skrivbord. Att ge de anställda möjlighet att välja stärkte de anställda då de fick känsla att ha kontroll, vilket också ökade produktiviteten.

Arkitekturen påverkar folk oerhört mycket i deras beteende och känslor, menar professor Fred Gage. Arkitekten som ritat byggnaden är dock inte medveten om hur hen påverkar användarna. Därför bör neuroforskare och arkitekter samarbeta, menar Gage, detta för att få folk att öka sin prestation, sin förmåga.

Det värmer mig att se ett program som detta, där makthierarkier och sociala barriärer kan lösas upp och skapa miljöer som ger användarna möjlighet att själva välja. När det gäller just arbetsplatsen blir det, anser jag, extra viktigt att visa på de valmöjligheter som finns hos de anställda, då de stärks av att gå till arbetet. Under programmet togs också exempel på arbetsplatser där de anställda faktiskt inte ville gå hem efter sin arbetsdag, utan där de satt i den gemensamma restaurangen bara för att de trivdes där. Men det handlar inte bara om ett rums utseende. Gamla strukturer och samhällsordningar är svåra att förändra över en natt, men att sätta den anställde på ett företag som huvudperson i byggnaden, det äventyrar också traditionen med kontrollbehov och statusskillnader mellan folk och folk. Här bejakas fritänkande, vilket är en fantastiskt idé. Att därför fortsätta rita iögonfallande exteriörer, men med en interiör som fortsätter dela upp folk och folk, det gör att användarna blir ostimulerade, men ännu viktigare är att de också påverkas i idén att bygga sociala barriärer mellan folk och folk.

(Bildkälla: Länk)