Har i tonåren vad gäller litteratur i synnerhet dragits till novellen, dels för min otåliga hållning till att läsa och dels för den precisa men samtidigt dunkla skildringen som ofta förekommer i novellformen. Denna idé tar även Sören Bondeson upp i sin uppdelning mellan roman och novell i Konsten att döda (2011) då han skriver att romanen jobbar med fördjupning i karaktären medan novellen jobbar med antydan; djupet finns genom hänvisningar och undertext. Noveller av Stephen King påverkade mig som ung medan jag några år senare fattade intresse för framförallt Anton Tjechov.

Det jag ser som storartat är att med koncis mening skapa balansen mellan förutsägbarhet och förvirring. Dramatikern Mats Ödeen belyser den koncisa formen genom att citera Tjechov i Dramatiskt berättande: Om konsten att strukturera ett drama (1993):

Du förstår genast när jag skriver: ’Mannen satt i gräset’. Du förstår det därför att det är klart och inte gör anspråk på din uppmärksamhet. Å andra sidan är det svårare att begripa och frestar på uppfattningsförmågan om jag skriver: ’En lång man, av medellängd och med insjunken bröstkorg samt ett rött skägg satt på det gröna gräset som trampats ner av förbipasserande, satt tyst medan han såg sig omkring blygt och skräckslaget’. Detta uppfattas inte ögonblickligen av hjärnan, medan det väl skrivna ska fattas genast, sekundsnabbt.

Peter Bichsel har i sin En bok om att läsa och berätta (1985) sekunderats av Tjechovs iakttagelser. Bichsel framför den paradoxala synpunkten att ju specifikare detaljer vi får veta om en person, ju mer abstrakt framstår hen.

Jag söker också ett förtätat uttryck, där en så kort men samtidigt så djuplodande skildring kan avhandlas som möjligt. Där ser jag en storhet i att koncentrera och avgränsa ett ämne så mycket som möjlighet, detta eftersom tiden man har ger en möjlighet att djuploda i schaktet mer än om ämnet är större. Man kan jämföra detta med att man på samma tid kan gräva ett djupare hål i marken med en liten diameter gentemot en med större. Man kan dessutom berätta om mycket genom lite. Genom att konkret titta på en individs beteende och miljö kan man berätta om ett samhälle och en tid, men bara om förtätningen i historien är sovrad noga, så bara det renaste guldet vaskats fram. Konkret handlar det om att genom nog så många berättelser från en tid göra en förtätning av alla dessa, där t.ex. temat och tonen fortfarande bibehålls.