Stephen King har en återkommande benägenhet att använda rum som inre, mentala rum hos sina karaktärer. I novellen 1408 (1999), som senare blivit film, och romanen The Shining (1977), också filmatiserad för både film och TV, visas hur karaktärer konfronteras sina olösta problem och smärtor genom rum – i första fallen som hotellrum och det andra som ett helt hotell. Jag minns även hur romanen Hannibal (1999) av Thomas Harris beskriver huvudkaraktärens inre slott som en plats att ordna starka upplevelser i, där rum och föremål symboliserar laddade minnen. Genom associationer kan huvudkaraktären därför styra sina minnen genom att medvetet träda in i de olika salarna.

Filosofen Slavoj Žižek har analyserat filmen Psycho (1960) utifrån rummets förhållande till karaktären. Karaktären Norman Bates är kluven mellan det moderna horisontella motellet och sin mammas vertikala nygotiska hus. Han beter sig dessutom olika beroende på vilket våningsplan han befinner sig på i moderns hus. Utifrån Sigmund Freuds delar i psyket: detet, jaget och överjaget, motsvaras dessa av de tre våningsplanen. På övervåningen bor mamman som representerar sonen Bates’ överjag, med sociala normer och driftkontroll. På markplan är han välanpassad och civiliserad, där jaget medlar mellan detets omedelbar behov av driftstillfredställelse och överjagets sociala normer. Nere i källaren härskar detet, det undre omedvetna dit Bates för att få frid flyttar ner moderns lik.

Denna spänning mellan detets underkuvade impulser och överjagets kontrollerade hand inom arkitekturen syns i Bart van der Straetens tolkning av projektet RoofTop Remodeling i Wien. En skelettkonstruktion som ser instabil ut växer ut från takvåningen i ett traditionellt hus. Van der Straeten ser hur byggnadens inälvor har vilja att fly från förtrycket av sina begränsande geometriska ramar.

Huset bär oändliga valv efter valv, som huskroppen, likt en dikt av Tranströmer – lika många rum och färger som människan har starkt laddade minnen. Det finns något intressant kring byggnadens potential att framhäva den omedvetna laddningen hos de personer som lever däri, och hur denna idé kan bli strävan under en arkitektonisk skapandeprocess.