Har vi en stad för alla? Vad händer när en grupp exkluderas i staden? En bostadssocial katastrof, varnar forskarna. Jag har precis läst en övertygande artikel ur förra numret av Arkitektur (5-2013) av forskaren Nazem Tahvilzadeh kring orättvis fördelning av stadsutvecklingspolitiken. Upplopp i förorterna bottnar i en maktlöshet, där endast en homogen politisk, administrativ och ekonomisk elit sätter agendan för stadsutvecklingen, med tillväxten framför allt… och alla. De flesta nyinflyttade i städerna är resurssvaga, och när näringslivets ekonomiska intressen sätts i första rummet stängs denna majoritet ute.

Tahvilzadeh betonar vikten av en demokratisk styrning av stadsplaneringen, vilken förutsätter att offentliga och privata organisationer underställs de demokratiskt valda politikerna. Bygg- och planeringskedjan ska då utgå från hela befolkningen, där förortens utveckling blir del av stadspolitiken. “[M]en vågar politiker, planerare och arkitekter bli utmanade av medborgarnas perspektiv och intressen?” avslutar Tahvilzadeh sin artikel.

Att lyssna till medborgarnas intressen bör vara en självklarhet, att designa samhället efter deras villkor och önskningar. Däremot blir det problematiskt där kapitalismen härjar, och där människovärdet blir underlägset. Att vi sitter och behandlar dessa ämnen idag, 2013, är skrämmande, då Per-Albin Hanssons folkhemstal i riksdagens andra kammare är lika aktuell idag som år 1928. Hans tal ledde till välfärdssamhället, men under 90-talet försvann denna bostadspolitik. Kanske är det därför läge att väcka Hanssons anförande igen:

Hemmets grundval är gemensamheten och samkänslan. [—] Där försöker ingen skaffas sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage, I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet. [—] Det svenska samhället är ännu icke det goda medborgarhemmet. Här råder visserligen en formell likhet, likheten i politiska rättigheter, men socialt består ännu klassamhället och ekonomiskt råder fåtalets diktatur. Olikheterna äro stundom skriande; medan några bo i palats betraktar många det som en lycka om de får bo kvar i sina kolonistugor även under den kalla vintern; medan en del leva i överflöd, gå många från dörr till dörr för att få en beta bröd, och den fattige ängslas för morgondagen, där sjukdom, arbetslöshet och annan olycka lurar. Skall det svenska samhället bli det goda medborgarhemmet måste klasskillnaden avlägsnas, den sociala omsorgen utvecklas, en ekonomisk utjämning ske, de arbetande beredas andel även i det ekonomiska förvaltandet, demokratin genomföras och tillämpas även socialt och ekonomiskt.

Bildkälla: Wikimedia.org