Jag har precis satt i gång med ett projekt med en vän där vi komponerar s.k. programmusik, dvs. musik där man har för avsikt att skildra en berättelse. Innan vi satt oss med instrument har vi därför skrivit ett manus som vi nu sedan har låtit gestalta instrumentellt, scen för scen. Det intressanta blir i slutskedet, då vi faktiskt kommer ta bort all text kring berättelsen för att enbart låta lyssnaren ha musiken som bärare av berättelsen. Här är det självklart ingen som kommer att kunna uppleva precis den berättelse vi har skrivit, däremot har jag ambitionen att den logik vi arbetar efter kommer avkännas i musiken, för att lyssnaren därför enklare kan applicera sin berättelse på verket. Det handlar om att skapa en musik med en viss struktur, en viss dramaturgi. Musiken kan säkert inte vara den lättaste att ta till sig, och absolut inte som mainstream på en radio i bakgrunden. Med sin episka karaktär som hoppar mellan impressionism, 70-talsprogg och atonala partier à la Penderecki kommer det krävas att lyssnaren uppoffrar både tid och uppmärksamhet för att som belöning kunna nå ett reflekterande rum som uppstår i mötet med musiken. Tjusiga ambitioner, men en annan sak att verkligen kunna manifestera. Men det återstår att se när vi sen väljer att trycka upp den på LP-skiva.

Idag är vi invaderade av ständiga intryck i informations- och konsumtionssamhälle vilken lett till en rastlöshet kring musik, där man snabbt ska kunna konsumera saker. Kanske är det just där man behöver musik som liksom yoga kan få en att hamna i en annan rytm, där man också tillåter sig att ta tid på sig, att kunna sjunka in. I en era av banal och slätstruken popmusik, såväl musikaliskt som textmässigt, vore väl idén med genuin erfarenhet något som ger musiken en tyngd och friskhet. Exempel på detta är Stravinskijs (se bild) modernistiska balett Våroffer, där han utgått från att musikaliskt gestalta en stark barndomsupplevelse. Här är hans egen beskrivning av verket:

Den våldsamma ryska våren som tycktes komma igång under en timme och som gav intryck av att hela jorden sprack. Det var den mest underbara händelsen varje år av min barndom. (Malmös symfoniorkester)

Här kommer början av Våroffer:

Bildkälla: Wikipedia.org