Breddar min kunskap i CAD-programmen just nu. Känns otroligt roligt att behärska redskapen som man skapar ur, men också kommunicerar med.

Minns hur jag hamnade i eufori över en julklapp i 11-årsåldern, nämligen datorprogrammet 3d-inredaren PLUS. Jag höll den stora pappkartongen framför mig i mormor och morfars hus och trodde inte mina ögon. Jag var under denna tid aktiv i att rita planlösningen på stora tudorslott, men jag ville öka inlevelseförmågan ännu mer genom att rita planlösningen som sedan gick att vandra runt i. Handritade perspektivritningar räckte inte. Men här gav datorn lösningen i mitt sökande. Minns hur jag ville rita större och större planlösningar. Den största privatvillan jag ritade i programmet var 600 meter bred. Men ganska snart övergav jag idén med storskaligheten och arbetade med små, gemytliga utrymmen.

Det starkaste minnet var hur intensivt fantasin flödade kring att arbeta fram miljöer. Att skapa en miljö som sporrade sinnena gav enorm tillfredsställelse att ha energi att arbeta noggrant med varje rum i ett slott på flera hundra salar. De vanligaste ritningar var till privatvillor och skolor. Kring varje projekt hade jag en hel föreställningsvärld kring hur det var att själv bo och leva där, och att möta andra personer i rummen.

Det är inte alltid lätt att förstå hur enkla linjer och ritningar kan skapa sådan enorm attraktionskraft, men de skapade en rumslighet som i sin tur gav associationer, och därför var jag fast som användare av den i dagens mått mätt usla grafiken. Men en sak är säker: Där luckor finns, där fyller fantasin i.

P.S. Bilden är hämtad från 3DCADCOs hemsida och är alltså inte min projektering. Alla mina åsyftade ritningar är samtliga borta med vinden. D.S.