Sjukhuset La Salpêtrière i Paris blev med sin neurologiska forskning på psykiskt sjuka känt över hela Europa.

Det finns arkitektur som kan hjälpa människor mentalt. Sveriges radio berättade i december om arkitekter som jobbade bort aggressionen på psykiatriska avdelningar. Det största skillnaden i bytet av lokaler tycktes enligt vårdarna handla om ljudnivån: Avdelningarna var plötsligt tysta, detta i relation till de tidigare lokalerna, då miljön var våldsam och aggressiv bland patienterna. Bältesläggning och tvångsinjektioner har minskar med 21 respektive 44 %. Varje patient har fått eget rum. Från de förra lokalernas långa korridorer har den nya byggnaden delats upp i mindre grupper med ljuddämpare. Dessutom har alla tillgång till dagsljus och trädgårdar.

Jag har tidigare arbetat som lokalvårdare på sjukhus, och för mig har jag märkt en stor skillnad på avdelningar som fått in frisk luft samt växtlighet i lokalerna. Från kritvita och kallblanka korridorer och salar kunde det räcka med en växt i ett hörn för att stämningen skulle kännas trevligare, både av mig, övrig personal och patienter. Ljusa rum med stora fönster gav samma verkan.

Mitt intryck därifrån låter mig tänka på hur Le Corbusier vetenskapligt försökte påvisa att grönska, ljus och rymd är positivt laddade erfarenheter hos människan. Huruvida han vetenskapligt kunde bevisa detta eller om det uteslutande grundades i hans subjektiva upplevelser, det vet jag inte.

I tidningen Arkitektur från förra året (7-2012) med tema vård och straff skriver Per Magnus Johansson och Johan Linton följande:

Det yttre rummet kan skapa möjligheter för den psykiskt lidande att få tillgång till ett inre rum. Men för att det inre rummet skall få utrymme krävs det en annan människa som är beredd att lyssna. En människa som dessutom har förutsättningar att förstå någonting hos den som lider som fram till nu inte har blivit förstått.

Intressant är då att arkitekturen kan lugna individerna och få dem att komma i kontakt med sig själva och sina känslor. Där tror jag intimitetskänslan i de små grupperna samt ljuddämpningen gör en stor inverkan. Även naturen och ljuset självklart. Men för att verkligen hantera det inre rummet/den mentala obalansen, då krävs närvarande och lyssnande människor med kompetens.

(Bildkälla: Länk)