Jag tål inte att vara för länge på stora varuhus, och Gekås i Ullared är inget undantag. Minns hur jag under sista Ullaredbesöket, efter fyra timmars kringflackande i affären, hade samlat på mig en tillräcklig huvudvärk för att efter kassorna i väntan på mina vänner helt okontrollerat sjunka ihop över mina plastpåsar med varor i kvala.

Jag blundade för en stund. Alla ljud tycktes mig strukturlösa och överväldigande, förmodligen därav huvudvärken. Men i den stund jag nu för en stund bestämde mig för att ge mig hän åt endast hörseln då synen för en stund fick vila, märkte jag plötsligt något intressant:

De frekventa pipen från kassaavläsaren, diskant kling från köksbestick som rasslade genom kassan, huggande harklingar i mellanregistret, dova släpningar av plastkassar som föstes fram över klinkergolvet, och stamp och klamp som en basmatta, där jag kunde urskilja sulor och läder.

Ljudbilden fyllde mig med häpnad och rysning samtidigt som jag kände den pulserande huvudvärken gav med sig – kanske för att ljuden för en stund blev hanterbara för mig. Jag kunde härbärgera – och än bättre var att jag kunde njuta!

En flyktig tanke då vännerna som nu gått igenom kassorna och ville ut, var att jag faktiskt kunde tänka mig att betala för denna underhållning.

Så länge jag ger mig tid åt att koncentrera mig på det.