Göteborg International Film Festival är i full gång. Min inledningsfilm på festivalen blev Escape (2012). Den handlar om en fattig familj på 1300-talet som ger sig ut på en resa för att hitta en bättre boplats. I ett norskt bergspass attackeras familjen av en grupp skoningslösa mördare. Gruppen mördar alla utom 19-åriga Signe som tas som gisslan. Hon utstår förnedring och hot, men en liten flicka ur rövarbandet får empati för Signe och bestämmer sig att fly tillsammans med henne, men rövarbandet ligger hack i häl. Den lilla flickan har också mist sin familj en gång i tiden, och rövarbandets ledare Dagmar har blivit hennes nya mor. På en klippavsats står i slutet Signe med flickan, med rövarbandet och Dagmar spänt avvaktande. Dagmar har själv förlorat sitt riktiga barn och har en enorm kärlek till den lilla flickan. För att hon inte ska hoppa från klippan lovar Dagmar att även Signe kommer tas om hand väl. Allt ska bli bättre, men lovorden är bara lögn. Lillflickan springer till Dagmar då rövarna i samma stund siktar med armborst mot Signe som hoppar från klippan.

Jag har alltid förknippat uppdelningen mellan ond och god i tydliga kontrastpar med Hollywood, och det är med vemod jag märker hur denna jargong hamnat även i norsk film. Vi följer det tydliga offret Signe som ser sin familj slaktas, och hur hon också efter förnedring flyr de enormt platta karaktärerna i rövarbandet som bara tycks vilja slakta människor och ha sex, likt Freuds libido. Fler dimensioner än så får vi inte kännedom om, förutom hos ledaren Dagmar, som man genom en tillbakablick ser hur sorgen över att ha fått sitt eget barn torterat och mördat skapat en hämndlystnad. Oförmågan att visa kärlek till sitt förlorade barn har gjort att hon hyser sådan närhet till den lilla flickan. Men mer än så blir vi inte varse. Varför mördar rövarbandet oskyldiga? Varför väljer Dagmar att förnedra Signe inför den lilla flickan? Och varför vill Dagmar den lilla flickan att förnedra Signe?

Sedan har vi den rent historiska dimensionen på filmen om 1300-talets Norge. Problemet är att populärkulturens skildring av tidsepoker påverkar folks uppfattning om en viss tid, och här finns risken att verifierad forskningen i historieböckerna hamnar i bakgrunden till fördel för rent underhållningsvärde. Filmerna har nämligen andra avsikter än att berätta en sann skildring av en tid, och ringaktar djuplodande historieforskning. Det krävs ett ansvar som filmskapare då specifika tidsepoker ämnas att skildras. Min uppfattning av filmen var att den skildrade en blandform av flera århundraden runt 1300-talet. Att då precisera årtalet i textform inledningsvis skapar därför en förljugenhet och likgiltighet för historieberättande.

Trailer för filmen: