Simon Hasselblom

Stadsbyggnade och samhälle

Fallerade städer i det oändliga

Apropå gårdagens inlägg om hur den amerikanska drömmen kraschat i samband med finanskrisen 2008 fortsätter jag att intressera mig för spökstäder. CBS News har i programmet 60 minutes visat hur tillväxten i Kina resulterat i hur nybyggda städer står öde. Shoppingcentrum, lägenheter och väga – allt står tomt och tyst.

Mil efter mil efter mil av tomma lägenheter fyller landskapet. Den kinesiska medelklassen har haft chansen att investera i nya lägenheter, dock har hyran skjutet i höjden så markant att ingen har råd att bo där. En typisk Shanghailägenhet har en hyra fyrtiofem gånger högre än den kinesiska genomsnittsinkomsten. När under- och medelklassen ska flytta in i städerna är problemet att kostnaden för lägenheterna är för höga. Problemet är då att det är fel typ av lägenheter som byggs.

Ingen nation har byggt så mycket på så kort tid som Kina nu gör. Gigantiska städer byggs för folk som inte kommer att kunna bo där. 12-24 nya städer byggs varje år. 2 trillioner RMB har det kostat för regeringen att bygga dessa städer i hopp om att hålla igång tillväxten. Ambitionen har varit att tillväxten gör att fler och fler befolkar städerna, men de förblir öde. I exploateringen har projekt också rasat. Av de mängder av nya städer som byggs finns de som står oavslutade, där betongskelett i det oändliga tecknar stadsbilden.

För mig är detta ett tydligt exempel på en arkitektur som inte är byggd för folket, där ambitionen är hög men där realiseringen fallerat fullständigt. Hur skulle det vara att bygga lägenheter som var för folket, dvs. med en hyra som står i relation till deras tillgångar? Kanske är ambition inställd på alltför fjärran avstånd, där samhällsproblemen i nulägen nonchaleras till priset av en stark utopisk vision. Och vilken dialog håller den nya bebyggelsen med sin omgivning i denna rasande exploateringsgrad? Vilken arkitektonisk detaljskärpa och noggrannhet arbetar man med när kvantiteten springer förbi kvaliteten med hästlängder?

(Bildkälla: Länk)

5 kommentarer

  1. Intressant Simon, om du vill ha lite inspiration som påminner lite om detta fenomen så kan jag verkligen rekommendera spelet BioShock, tror jag sagt åt dig att spela det förut, men om du inte gjort det än så känns det mer aktuellt nu än nånsin när du läser till arkitekt.

    I spelet så har man byggt en stad under vattnet vid namn Rapture, ett utopi för rika och ambitiösa där de fattiga männen, männen man anlitat för att bygga detta utopi, gjort uppror. När man börjar spelet så är staden i ruiner. Fantastiska Art Deco inspirerade byggnader får man röra sig i och det faktum att staden ligger under vattnet gör bara allt ännu mer fantastiskt.

    En annan rekommendering är semi-uppföljaren till detta spel, BioShock Infinite som släpptes för bara några dagar sedan. Där är det dock inte någon direkt spökstad utan en stad full med liv och rörelse, dock med samma teman som föregångaren. I detta spel har man istället byggt en stad uppe i luften och just arkitekturen och atmosfären i detta spel är om möjligt ännu bättre än i föregångaren.

    Som manusskrivare så tror jag också att du kommer uppskatta historierna i dessa spel, dom är rent ut sagt fantastiska och troligtvis dom bästa historierna som någonsin berättats i spel medium.

    Så sluta spela Rollercoaster Tychoon och plocka upp BioShock 1 och BioShock Infinite, om du inte redan spelat dom såklart 🙂

    • admin

      29 mars 2013 at 05:18

      Ja, du har nog nämnt spelet förut, så nu får jag ge mig hän åt det. Låter ju grymt inspirerande att få in både naturskön miljö och en bra berättelse. Vilken av dem är bäst att börja med tror du?

  2. Börja med BioShock 1, även fast BioShock Infinite inte är en direkt uppföljare till ettan så är det vissa saker som hintar mot ettan som blir mycket roligare när man kört det först.

  3. Obs! Det finns ett en direkt uppföljare till BioShock också som bara heter BioShock 2, men detta spel behöver du inte spela, det är utvecklat av ett annat gäng och är inte i närheten lika bra som 1:an och Infinite.

  4. admin

    30 mars 2013 at 06:49

    Gött, tack för tipset! Tar mig an ettan, ignorerar tvåan och spelar mig fram till Infinite. Skönt med en tydlig spelplan här, känner jag. 😛

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

*

© 2018 Simon Hasselblom

Tema av Anders NorenUpp ↑