Christine Outram har skrivit en kritisk artikel i Medium.com kring bristen på etnografisk forskning som underlag för arkitekturen. Kort och gott, mänskliga behov hamnar i bakgrunden för arkitektens fascination för ett hypat formspråk. Idéerna går igen i programmet Rummen formar dig, som gick på SVT för några månader sedan. Outram lyfter istället fram Starbucks som exempel på en arkitektur där företaget faktiskt intervjuat hundratals kaffedrickare innan de kommit fram till den arkitektoniska gestaltningen, såsom att borden ska vara runda eftersom det på det sättet inte känns så ensamt för solokaffedrickare. Förmågan att som arkitekt kunna svara på människans behov och önskningar menar Outram är en bristvara bland arkitekterna. Hon problematiserar även arkitekturtidskrifterna, som enbart tycks fokusera på snygga formspråk före hur pass väl arkitekturen svarar för behoven.

Jag kan hålla med om hennes kritik. Utan efterforskning finns det ingenting att gestalta, ty det finns inget material att analysera. Utan analys finns ingen möjlighet att arbeta fram en fungerande gestaltning. Om då efterforskningen saknas kan det lätt slinka in konstruktioner – snabbfunna lösningar utan erfarenhetsförankring – där arkitekturen blir ett bländverk, eller som Outram uttrycker det, en hypad arkitektur enbart för ögat.

Paralleller går att dra till film, där filmidén faller om den saknar erfarenhetsgrund, dvs. när den inte skildrar en genuin upplevelse. Utan denna hamnar film så lätt i konstruktioner, där klichén blir ett lättfunnet medel. Kliché betyder en utnött gestaltning, att den nyttjats så mycket att den tappat sitt ursprungliga sammanhang och betydelse. Friskheten och originaliteten faller också. På samma sätt blir arkitekturen alltför ofta antingen ett formexperiment eller en klichégestaltning, var i den sistnämnda arkitekten går på autopiloten, där samma vara levereras oavsett behov. Form bör styras av känslan, vare sig det är sprunget ur arkitektens egna upplevelser eller genom andra.

Bildkälla: N-r-d.com