Apropå mitt tidigare inlägg kring omdefiniering av staden, där nya offentliga rum för nya stadsaktiviteter växer fram, ofta i konflikten mellan biltrafikanterna och gångtrafikanterna, är det värt att presentera nationella exempel på vad en stad kan vara.

I måndags presenterade White Arkitekter och Göteborgs stadsbyggnadskontor ett förslag på hur nya Avenyn i Göteborg ska se ut. Här talas det om en plats för konst- och kulturevenemang samt matställe. Biltrafiken försvinner, som första åtgärd, för att kunna skapa en möbleringszon med grönskande förträdgårdar. Ny belysning ska inhysa trygghet och säkerhet på den 850 meter långa paradgatan. Genom att ta bort sommarverandorna ökar tillgängligheten i det offentliga rummet. Inte förvånande har Avenyns krogägare redan börjat hacka på det sistnämnda. Som pricken över i ramas det nya rummet in av ett enhetligt golv i granit, stål och gjutjärn. Förslaget färdigställs i höst och ska stå klart inför Göteborgs 400-årsjubileum år 2021.

Att definiera markytan som just golv för mina tankar till interiör, vilket jag tror är en fördel i skapandet av den nya staden som i och med kopplingen till interiör väcker känsla för hemtrevnad och närhet, eller kanske snarare en strävan efter ett närmare möte mellan offentligt och privat, där man kan sitta i möbler och titta på evenemang som utspelar sig på golvet. Många har uppfattat Avenyn som otrygg, och att processa fram hemtrevliga kopplingar kan leda människor in i ett större lugn som jag tror är vinnande i Whites och Stadsbyggnadskontorets förslag.

Att det offentliga rummet kan vara så mycket mer än bara restaurang- och butiksstråk går att läsa av i förslaget, kanske tydligast i det nästan vardagsrumslika specialgjorda möbleringsbygget som ska tillverkas för Avenyn. Kanske skulle jag dock vilja bredda begreppet offentligt rum ännu mer. Tidigare exempel med träningscyklar och playstreet, som mitt tidigare åsyftade inlägg tog upp, är bara en början på genererande av idéer kring vilka aktiviteter som kan förekomma i en stad, och här känns konst- och kulturidén nästan klyschig. Man står s.a.s. och stampar i samma säljande vattenpölar. Men det är för tidigt att säga, för det viktigaste är ju inte vad det heter, utan vad det verkligen innebär i praktiken.

(Bildkälla: Länk)