Förtätade städer tycks vara nyckelmottot för världens stadsplanering idag, när befolkningen ökar och när man insett att villaförorternas avstånd är en ohållbar situation, med sitt bilberoende. Men går det att kombinera en frodig vegetation och rymd i landskapet med framtidens allt tätare bebyggelse, eller kommer polariseringen mellan stad och natur att accentueras ytterligare?

Om man ska tro den danska arkitektfirman BIG, tillsammans med Tess, Transsolar, BASE, TRANSITEC, MICHEL Forgue, går dessa två områden mycket väl att kombinera i framtidens byggande. ArchDaily och E-architect beskriver arkitektkontorets idé om en tät stad med öppna landskap. Det är en experimentell hybrid mellan urbanism och landskapsplanering, där centrum och periferi verkar i samexistens, där naturens böljande kullar möter stadens promenadgator, torg och parker. Transportmedlen består av cyklar och metro. Det 800 000 kvadratmeter stora området heter EuropaCity och ska ligga mellan Paris och Roissy i Frankrike.

Här dominerar inte kommersen. Istället är ambitionen att detaljhandel, kultur och fritid ska blandas. Bjarke Ingel, som står i spetsen för projektet, vädjar till olika funktioner i stadslivet. Målet verkar ha handlat om att behålla en öppen plats och att återinföra vegetation och träd. Hela staden finns i en cirkulär allé av detaljhandel, underhållning och kulturella program, med ett enormt grönt tak med parker, vandringsleder och urban odling. På det gröna taket kan besökarna dessutom få panoramautsikt över centrala Paris.

Stadens tycks satsa på hållbar utveckling, såväl social som ekologisk. Ambitionen är att det ska bli den mest hållbara kultur- och detaljhandelsstaden i världen, inte bara vad gäller energi och resurser men också i termer av att få en ny kvalitet i det offentliga livet . Konsertsalar, spa, skidbacke, simbassänger och urban odling bildar tillsammans ett urbant ekosystem , där spillvärme från detaljhandeln kanaliseras till spaanläggningen, vars vattnet återanvändas som bevattning för parkerna. Dessutom genererar staden fjärrvärme och fjärrkyla till omgivande stadsdelar från sin solenergi, sitt biobränsle och sin geotermiska energi.

Hela konceptet ter sig som en radikal reaktion mot stadens hänsynslösa exploatering. Här märks att man tagit klimathot på allvar, samtidigt som det finns en bredare syn på hållbar utveckling än bara miljön. Det värmer mig till exempel att cyklandet står i fokus för transport. Den sociala hållbarheten handlar också om att bidra till människans kondition, hälsa och därmed välmående. Vandringslederna finns alltid i närheten, och jag tror att tillgänglighet är det som styr framtidens byggande. Det ska inte behöva ta en timme eller två att åka ut till skog och mark. Att då helt ta bort bilar öppnar också upp det offentliga rummet, ökar dess trygghet samt ger en friskare luft. Platsen som levande, social plats hänger hand i hand med att inte låta kommersen ta överhanden. Hoppeligen hamnar denna i bakgrunden till fördel för en levande stad med varierande fritidsaktiviteter och friluftsliv.

Den urban odlingen visar också på en seriositet i förslaget, där lokalproduktion och kunskap i jordbruk är en tradition att bevara även i städerna. Att öppna gränserna mellan stad och landsbygd på det här sättet är en bra lösning på de enorma och ohållbara lastbilstransporterna som sker fram och tillbaka över hela planeten. Jag har tidigare skrivit om hur urban odling i Venezuela arbetade för att få ner fattigdomen. Här är det dock viktigt att vara vaksam. Närproducerat är ett modeord som säljer, och risken kan bli att de sociala klyftorna ökar om inte odlingsresurserna utnyttjas och fördelas på lika villkor. Kanske kan annars den urbana odlingen också ingå i kommersen, vilket jag tror är en farlig utveckling.

Alla resurser utnyttjas, som naturen själv, där ingenting går till spillo. Idén kan verka utopisk och naiv, och självklart är detta ingen perfekt stad på något sätt. Det vackraste är kanske inte just konceptet utan snarare seriositeten kring hur viktigt det är att ta vara på planeten, såväl socialt som ekologiskt. Här går stor eloge därför inte bara till arkitektfirmorna bakom idén utan även till juryn som valt ut förslaget i arkitekttävlingen, vilka verkar ha tagit hållbarheten på allvar. Det krävs radikala förändringar hela tiden om vi ska hinna ikapp den framtid som väntar.

Källa: E-architect och ArchDaily. Bildkälla: Le Moniteur.