Jag presenterade för några dagar sedan Venedigbiennalens nya våg i hållbart byggande, att upprusta förfallna hus, för att med förhållandevis enkla inlägg öka byggnadens värde markant. Hållbar utveckling är ett aktuellt uttryck som många strävar efter idag, och det kretsar kring en hållbarhetssyn mellan sociala, ekologiska och ekonomiska aspekter.

Städerna idag växer och blir allt större. Höghuset är en symbol för modernitet och välfärd, stadens utveckling. Här ska finnas plats för shoppingcentrum – alla städers dröm.  Motorvägar som ett sätt att ta sig från en plats till en annan. Det tråkiga med höghusen är att de utestänger folk. Det är bara högutbildade som har möjlighet att befinna sig i dessa byggnader medan de övriga arbetsplatserna förvisas till en inte lika eftertraktad plats. Vi bygger samtidigt ett samhälle för bilar, med en arkitektur som ska upplevas i 70 km/timmen. Det blir en segregerad stad emedan vägarna kräver sådan enormt yta och anläggning att den klyver staden mitt itu. Vart finns gågator,  bort från oljud och trafik? Vart finns grönområden? Anledningarna till att de sistnämnda inte haft samma prioritet är för att dessa inte ger lika hög ekonomisk vinst.

Biomimicry är ett intressant inlägg i debatten kring hållbar utveckling, som handlar om studera och analysera mönster i naturen i byggandet av samhället. Att göra saker rätt genom att ställa sig frågan, hur skulle naturen ha gjort? Möjligen är vi idag i startgroparna för ett framtida samhälle som hämtar all energi från solen, kanske genom att imitera fotosyntesen. En arkitekt jag funnit inspiration ifrån är Ken Yeang, som aktivt jobbat med att imiterade ekosystemet. I naturen förloras ingenting i ekosystemet, det är det som driver Yeang att skapa inom hållbart byggande. Han tror inte på att bilar kommer att fungera. Det krävs andra sätt att hantera transport, och verkar snarare söka sina referenser för transport i kollektivtrafiken. Ett mänskligt skapat ekosystem där det inte bara finns gröna byggnader utan även gröna städer och därmed ett friskare samhälle.