I senaste numret av Arkitektur (1-2013) visas hur trenden inom arkitekturen pekar mot att det privata intar mer offentliga miljöers uttrycksformer medan det offentliga rummet snarare går mot det hemtrevliga, privata.

Jag tror alltid att man kommer behöva dela upp dessa begrepp, det avskilda och det öppna. För några dagar sedan skrev jag om dagens arkitekturs vilja att vara transparent och öppen, där nackdelen låg i att ingenting var avskilt. Denna egna plats, en privat yta, tror jag är nödvändig.

Jag har alltid sökt intresse i städerna, och det har fascinerat mig att ha en lägenhet så nära stadens kärna som möjligt, dess tydligaste offentliga rum, med liv och rörelse natt som dag. Där hade jag velat bo några våningar upp. Kanske är detta en strävan efter att leva med så höga kontrasterade motsatspar av offentligt och privat som möjligt. Samma med vädret: Har alltid gillat hösten där vinden tagit tag om fönstret och fått det att skallra och sätta ett brinnande stearinljus i darrning.  Fönstret blir det tunna membranet mellan dessa motsatspar – det varma och det kalla – precis som fönstret skulle kunna fungera som ett sådant skört membran mellan offentligt och privat.

Utveckling kring glas går i rasande fart. Nya rön kring detta material sker ständigt. En ny typ av toalett har bl.a. installerats i det danska utställningskomplexet Louisiana (bilden ej tagen på Louisiana), där exteriören är en högblank svart yta av glas. Men på insidan är den, som bilden visar, som ett skyltfönster ut mot det offentliga rummet. Denna typ av toalett blir exempel på det tydligaste mötet mellan det mest privata utrymmet i nära möte med det offentliga. Idén med offentlig toalett når sin spets. Många vänder i toalettkön just som de ska gå in, så möjligen är det inget som lockar. Dessutom förloras effekten nattetid, då istället toaletten verkligen blir ett skyltfönster av det privata för det offentliga, då ljuset från toaletten lyser ut på gatan.  Ut och in, in och ut. Här växlar iakttagarna plats med varandra.

Fenomenet kan jämföras med den fikarumsmentalitet som försiggår på Facebook, fast med ett fikarum med läktare för flera hundra personer som iakttar och ibland deltar.