En lustig iakttagelse från dagen över rädslan att se utanför boxen, allt för att bli socialt accepterad.

Jag bor nära skolan, och har därför låtit det bli naturligt att ta med mig min tekopp mellan hemmet och skolan. Den har oftast stått i min ritsal i skolan, men efter sista föreläsningen för dagen har det blivit omständigt att springa bort till ritsalen med muggen. Jag har därför valt att ta med den på min promenad hem. På vägen hem har i mötet med andra min mugg upplevts som skojigt attribut på gående fot. Jag ställer mig frågan: Varför sådan uppståndelse över att bära kopp utomhus? Hade det varit lika märkligt att möta någon med pappmugg från Pressbyrån? Samma dryck, olika behållare. Den ena är socialt accepterad, den andra inte. En porslinskopp från IKEA med rykande te är inte det första man möter på torg eller i busskurer av en anledning.

Det är säkert ingen nyhet vilket ekonomiskt och miljömässigt slöseri det är att ständigt plocka nya pappmuggar varje gång man vill ha kaffe. Hur hållbart är det istället att ha med sin egen kopp? Istället för att sitta på sin, om man ens har någon, trånga balkong med morgonkaffe, varför inte koka upp den hemma och sen ta med den ut på en morgonpromenad? Jag slår härmed på trumman för ett hållbart och njutbart sätt att leva, ty vem vill gå miste om rykande kaffe i smällkalla vintern? Våga vinn, bär kopp!

Bildkälla: Enlagomdosgront.se