DN berättar idag om hur alltfler alternativa julkalendrar produceras, dels för streamad video och dels som radiokalender.

Jag känner som första tanke att allt fler tycker sämre om den julkalender som SVT gör nu, till skillnad från tidigare år. Denna idé hänger ju också ihop med att SVT väljer att göra remake av Mysteriet på Greveholm istället för att skapa något nytt. Men en kanske viktigare aspekt är ju att det är enklare att distribuera sig idag, och att med förhållandevis billiga medel kunna göra något professionellt som kan nå en stor publik. Om sju procent av jordens befolkning har sett Charlie bita sin bror är det klart att en julkalender som landar hos folk snabbt kan spridas till en enorm publik. Dessutom är det viktigt med mångfald, att kunna hitta sin egen favoritkalender, istället för att monopol ska råda.

Jag vill också tro att amatörproduktioner kan ha större konstärlig frihet i sina verk än vad SVT, som etablerad kanal, med fler personer och mer pengar i rörelse, har att våga arbeta efter. De har mer att förlora, helt enkelt – dels PR-mässigt och dels ekonomiskt. På den nivån är det farligt med osäkra kort. Man kan som amatör ha en öppnare skapandeprocess än de etablerade kanalerna har möjlighet till, att kunna se outside the box.

Så därför ser jag ett stort plus i mångfalden och ett beröm till initiativtagare av alternativa kalendrar. Drömmen hade varit att fler tar sig an ett sådant projekt, som ändå rent kommersiellt är ett så hypat koncept. Kanske är det först nu vi kan börja se den verkliga kvalitén på julkalendrarna.