En stark debattartikel i Arkitektur (2-2013) kring hur bristen på bostadspolitiken förstärker och fryser den redan starkt segregerade staden Göteborg. Catharina Thörn lyfter fram  bostadsområdet Pennygången som exempel på hur den privatägda och vinstdrivande bostadsmarknaden brer på segregationen.

Pennygången byggdes lite innan miljonprogrammet och var i sin tid ett föredöme i byggandet av det svenska folkhemmet. Med fyra rum på tillsammans 83 kvm kunde familjer ge barnen egna rum utan att hyran sköt i höjden. Idag bor där barnfamiljer med låga inkomster samt pensionärer. Efter att området under lång tid legat efter med renovering har tillslut det privatägda Stena Fastigheter velat satsa på området ekonomiskt, men inte för de boende, utan för helt nya hyresgäster. Renoveringen innebär nämligen en hyresökning på mellan 66-82 %, vilken är ett uppenbart fall för alla de boende i dagsläget, som närmast samtliga tvingas flytta vid en sådan utgång.

Den svenska bostadspolitiken har traditionellt sätt hanterat bostaden som en vara för alla, oavsett inkomst. Det är en human syn som bör vara en rättighet, anser jag. Denna syn förändrades dock år 1990 då ett allmännyttigt bostadsbolag som då ägde Pennygången snällt fick överge området till det privatägda bolaget.

Det handlar inte bara, fortsätter Thörn, om Pennygången, utan om vilket samhälle vi vill ska råda i Göteborg. Med den idag bristande bostadspolitiken kommer fler och fler att tvingas överge sina bostäder då vi inför stadens 400-årsjubileum väljer att exkludera en stor del av befolkningen. Vi bygger inte ett samhälle för alla utan för en begränsad del av befolkningen. En sådan utveckling är socialt ohållbar då de sociala klyftorna blir större än någonsin.

Det rådande segregerande systemet är en socialt tickande bomb, och den står i skottgluggen för tillväxtens framfart, i en situation som går att jämföra med t.ex. Kinas enorma bostadsexploatering just nu. Fler och fler splitter nya städer ploppar upp, och folk luras att investera i lägenheter som de sen inte har råd att bo i. Jag tror att vi i Sverige måste värdera om vår situation och se de värden vi en gång byggt upp kring välfärdssamhället och dess innebörd för ett socialt hållbart samhälle.

(Bildkälla: Länk)