processSå infinner sig den underbara känslan att man står nära slutet på kortfilmsproduktionen Betraktaren. En tiominutersfilm vi spelat in i somras, och där vi nu lägger sista handen på postproduktionen, med ljud- och musikläggning. En scen vi spelade in i ett trapphus gav usel ljudkvalitet, något vi var medvetna om redan under inspelningen. Då blev det därför naturligt för att spela in dialog (och allt annat ljud också för den delen) i efterhand. Fenomenet kallas ADR i det stora landet i väst. Trots bra mickar är det emellertid vanligt med detta sätt att skapa dialog på film, att helt enkelt som skådespelare besöka en studio och spela upp filmen där dialogen ska ersättas. I vårt filmkollektiv hade vi ingen studio till förfogande, bara mitt enkla hem med mick, hörlurar och skärm.

Överhuvudtaget har projektet varit intressant av flera skäl. Jag har fått möjlighet att regissera många nya bekantskaper, där utmaningen legat i att få alla skådespelare att bli bekväma med varandra. Vi har arbetat med tillit, trygghet och spontanitet. Den största utmaningen måste ha legat i att regissera 15 personer som samtidigt ska prata och ha förfest. Att få dem att verkligen ha roligt, att spänna av och bara ge sig hän åt varandra, det var berikande att jobba mot.

Nu blir det att söka in med filmen. Får se när den dyker upp för visning på nätet. Återstår att se. Jag anar också att abstinensen efter detta projektet inte kommer vara ihållande då jag snabbt vill kasta mig ut på nya kortfilmsupptåg.