Lyssnade på ett oroväckande inslag på Sveriges radios hemsida om segregationen i den svenska skolan. Orsaken till segregationen är enligt SR det fria skolvalet. Sverige står i spetsen i västländer vad gäller fri skolmarknad och konkurrens. Vi i Sverige är världsunika med att helt finansiera friskolor och samtidigt godkänna vinstuttag. Det värsta är dock motivet bakom skolvalen. Enligt en undersökning är det i synnerhet den resursstarka medelklassen som väljer bort skolor med blandad social och etnisk sammansättning.

Att aktivt separera, utesluta eller särskilja vissa grupper skapar ett vi och ett de. Men samtidigt är det självklart att de som aktivt valt undan etnisk sammansättning har en orsak bakom, men varför då inte ta upp dessa klagomål i den kommunala skolan istället för att förstärka klyftorna? Det finns en tvivelaktig tilltro på dialogens möjligheter, men jag anar att detta tvivel bara är ett resultat av oförmågan att se kvaliteten hos andra människor.

Att bjuda in till etnisk mångfald utmanar ens fördomar och ger möjlighet till komplexitet och mångfasettering i tankar och upplevelser som berikar och överraskar individerna genom att inte låsa fast vid en elitism med hatiskt syn på andra människor utanför ens egen etniskt homogena krets i klassen. Att aktivt ta ställning för en skola för alla ger därmed en stor tillgång i skolbildningen, nämligen förmågan till nyanserad människosyn samt en rik och kärleksfull insikt om hur lika vi alla är.

I denna dagens och framtidens skola behöver också arkitekturen ta sitt ansvar att uppmana  till etniskt blandade klasser för att belysa styrkan i ett gemensamt alla, istället för ett uppdelat vi och de.

(Bildkälla: Länk)