Effektivt sökande av att bli färdig, att slutföra, är något som driver många i ett skapande. Däremot vill jag mena på att ett avslutat verk inte alls skulle vara starkare och viktigare än det oavslutade, detta har Bach visat oss med sitt ofullbordade verk Art of Fugue (Fugakonsten). Flera variationer på ett tema spelas, men det avslutas aldrig, för under 14:e stycket hinner han dö. Någon av hans söner ville istället fylla igen tomrummet med ambitionen att göra sin fars verk fullständigt.

Men vad är meningen med det?

Istället tittar jag tillbaka på Johann Sebastian Bachs tomrum, där jag känner att skapandeprocessen och närheten till denna blir så bärande. Det slutliga verket är inte allt! Jag återkommer ofta till detta verk, och i synnerhet detta sista stycke, i synnerhet för att uppleva tomrummet. En gestaltning av Bachs död, gestaltad av Bach själv.

De sista sekunderna (stort tack till Glenn Goulds osentimentala och rättframma spelande) är hårda polyfoniska toner i sakta puls som hackas ur led, ett chockerat snabbt avslut utan avtoning med pedal. Ett slaganfall!

Och sedan kommer…

…den kompakta tystnaden, så koncentrerad att man skulle kunna skära rakt igenom den.

Det som ter sig ännu märkligare är det faktum att det sista stycket i verket är en fuga, skriven utifrån hans namn: B, A, C och H. Det var som om han visste att han inte skulle förmå eller hinna skriva mer. Han valde därför att sätta punkt för sitt komponerande och signerade istället verket med sitt namn.

Men varför återkommer jag till tomrummet i verket, till de där sista sekunderna av Contrapunctus 14? Vi är idag vana att kändisar delar sitt privatliv genom sociala medier, eller åtminstone den nakna persona de framställer sig själva som, vilket ger en känsla av kontakt och närhet till kändisen. På samma sätt blir kontakten och närheten till Bach tydlig då hans skapandeprocess blottas i det oavslutade. Det blir ofrånkomligt att tolka in hans känslor i de spröda men hårda tonernas temperament de sista sekunderna för att få syn på något av kompositören.

Ett stycke skört liv.

Glenn Gould – Contrapunctus XIV (Fuga a 3 Soggetti) unfinished from The Art of the Fugue, BWV 1080 – Excerpt

Bildkälla: The Compass Rose