Simon Hasselblom

Stadsbyggnade och samhälle

Etikett: värdering

Osunda värderingar i SimCity

Av en anledningen såg jag det senaste SimCity-spelet – något jag minns att jag spelade ursprungsversionen av sporadiskt en tid i min barndom. Anblicken av detta i modern tid gav mig en smärre chock, ty jag insåg vilka värden spelet förde med sig. En välfungerande stad ser fördelar med folk som strängt taget lever i sin bil. Musik som taget ur en 80-talsrulle med Tom Cruise – som en påminnelse om karriärismens värde, att till varje pris ta sig högst upp i skyskraporna, som ett bevis på sin framgång. Kommer man inte till toppen av skyskrapan får man nöja sig med ett liv i industriområdet med avgaser och långa avstånd till allt.

All kunskap om ekologisk och social hållbarhet tycktes aktivt ignorerad i detta spel. Jag vet ju att målgruppen som spelar denna typ av spel lätt kan se det visionära i dessa bilberoende och segregerade städer, där man ofrånkomligen skapar ett Down Town och en förort till detta, som naturligt blir en sovstad där simmarna bilpendlar på highways. Vad har hänt med idén kring nollenergibyggen, förtätade blandstäder, grönska, bilfria stadskärnor, osv.? Listan kan göras lång på aspekter som kan känneteckna en sund stad.

I spelet går det enbart att bygga stadsdelar för gång och cykel om man laddar ner plugins från speciella sidor. Grundspelet är alltså enbart utrustat för bil. Det jag oroas över är vilka värdegrunder som spelet förmedlar till den unga spelaren. Hade spelet istället kunna skapa variation i byggandet, där minskning av energiförbrukningen ger poäng eller där grönyta ger poäng – där skapas de hållbara och sunda värdegrunderna hos barnet. Förhoppningen är ju självklart att dessa värden ligger till grund för en fortsatt kamp i vuxen ålder. Det handlar om moral och vett. Barnet väljer spelet för att det är interagerande. Här gäller det att förstå ansvaret, att spelutvecklarna faktiskt spelar lika stor roll som lärarna i skolan, ty bägge ger kunskap genom fakta och intryck.

Bildkälla: Eftm.com.au

Från film till rörlig bild – om ens begränsande värderingar

Värderingar kring filmens räckvidd är mycket mer begränsade än kring bildkonsten. Bildkonsten är mycket friare än både film och teater. Där går det att vara mycket mer abstrakt och sökande än vad föreställningen om film och teater kan vara. Nu vill jag ändå mena att det går som i en skala, där bildkonsten är den friaste formen, vars mångfasetterade uttrycksmöjligheter är mer accepterade än teatern. Teatern däremot har breddat sitt uttryck och får lov att gå utanför den naturalistiska traditionen, vilket filmen fortfarande inte har samma möjlighet att göra, då publiken lätt skjuter upplevelsen ifrån sig när man överger vissa outtalade regler. Orsaken till detta är osäkert. Teatern har ju funnits lika länge som bildkonsten, så jag ser inte varför inte teatern skulle ha kunnat vara minst lika fri. Däremot är ju filmmediet i relation till sina kollegor oerhört ungt medium, vilket är en mer förstålig orsak till att ens värderingar kring begreppet film är mer begränsade.

Regissören Ruben Östlund (se bild) vill överge begreppet film, då det ofrånkomligen väcker en snedvriden bild av vad filmmediet kan åstadkomma och innebära. Film är ett ord som bär laddade värderingar, säger han. Han beskriver själv i en intervju hur han associerar film med röda mattan, namn i neon, en hjälte och en blond tjej – värderingar han själv medger är otroligt konstiga. Det farliga med detta är att de värderingar man har ligger i vägen för en då att man ska kunna få en ny filmupplevelse. När man möter ett nytt uttryck på film som inte stämmer överrens med ens värderingar om vad film är, då blir man förvirrad och skjuter upplevelsen ifrån sig. Han har själv fått kommentar till sina filmer att det här är inte film. Östlund tror därför själv att orsaken bakom en sådan kommentar bygger på sådana värderingar som krockar med nya uttryck som inte passar inom den ramen man skapat.

Kontentan är alltså: Vill man skapa en originalitet i filmuttrycket, då gör man bäst i att inte kalla filmen för film, i risken att publiken inte kan ta upplevelsen till sig då deras referensramar inte täcker in uttrycket. Att kalla film för rörlig bild ger en vidare uppfattning kring upplevelsen, vilket inte begränsar tittaren på samma sätt. Det är upp till var och en att fundera över om detta är fallet, men en sak är säker: Om filmen ska ha möjlighet att utvecklas, då måste man våga överge gängse värderingar om film.

Bildkälla: Wikipedia.

© 2018 Simon Hasselblom

Tema av Anders NorenUpp ↑