Den globala livsmedelsproduktionen är särskilt hög i städer, och den uråldriga jordbrukstraditionen känns alltmer avlägset när all föda kommer från matimport från andra länder. Fattigdomen ökar och bilden av staden kännetecknas alltmer av grönskans frånvaro.

Stadsarkitekturbloggen Polis skrev igår om flera pågående projekt med urbant jordbruk i Venezuela. I grunden handlar det om att minska fattigdomen genom att odla utan kemikalier och sälja produkterna till överkomliga priser. Här har både statliga och privata initiativtagare startat projekt, med alltifrån odlingsworkshops för skolbarn till örtplantering för pensionärer.  Trenden har varit tydlig, och det handlar om att utveckla färdigheter hos befolkningen kring den förlorade traditionen av lokal livsmedelsproduktion. Att känna ansvar och delaktighet kring ett trädgårdsland för färskvaror hänger också ihop med tanken på ett friskare samhälle, utan enorma mattransporter världen över.

Även materialåtervinning har främjats i arbetet, skriver Polis, som i exemplet med pensionärers och volontärers örtplantage, som skapat ett allaktivitetshus, där fritt tillgängliga resurser som däck och plastflaskor används för att skapa arkitektur.

Det finns ekonomiska och ekologiska fördelar med lokalt jordbruk, och även socialt, där folk engageras att arbeta för en gemensam sak, som jag tror stärker sammanhållningen och gruppkänslan. Och jag tror att den stora utmaningen i framtidens stadsbyggande handlar just om att skapa en arkitektur för människorna, där de känner sig delaktiga att arbeta för en hållbarare värld. I exemplet med pensionärernas allaktivitetshus skapas således en ekonomisk, ekologisk och social hållbarhet. Konceptet känner jag igen från 90-talets skolgårdssatsningar i Sverige, som handlade om att låta skolbarnen delta i gemensamma odlingsprojekt, att de s.a.s. gemensamt skapade skolgården.

Idén med den lokala odlingen går hand i hand i arbetet med gröna städer, där syret återigen kommer in i staden. Att på detta sätt omvandla stadsmiljön till produktiva trädgårdar tror jag kan inspirera och öppna kreativiteten för vad en stad kan vara. Att arbeta från gräsrotsnivå är minsann inte fel.

(Bildkälla: Länk)