Arkitektkontoret MOS förslag Thoughts on a Walking City

Arkitektkontoret MOS förslag Thoughts on a Walking City

Hur vill vi bo i framtiden? Villadrömmen har varit en naturlig del i Sverige då 74% av alla svenska barnfamiljer bor i enfamiljshus. Men den storskaliga ytan för villor är ingen gångbar lösning. Martin Arfalk skriver i senaste numret av Arkitektur (7-2012) kring New Yorkutställningen på MoMA om just behovet av förtätning i bostadsbyggandet.

Dagens villaförorter är inte tillräckligt befolkningstäta för att offentlig service och kollektivtrafik ska vara möjlig. Arfalk skriver hur en femtedel av invånarna i Malmö bor i enfamiljshus med trädgård, vars yta upptar nästan hälften av den sammanlagda bebyggda ytan. Det sker en utglesning av städerna, där avståndet till staden och dess funktioner växer. Villadrömmen är stark i Sverige, men ännu starkare i USA. MoMA-utställningen ifrågasätter villadrömmen då det omöjliga i den storskaliga villaytan kräver nya boformer. Dock menar amerikanska forskare, presenterade i artikeln, att villaförorten och staden inte kan delas upp. Man måste lösa problemet på annat sätt, med nya rumsliga idéer, där även äganderättsförhållanden förändras i fördelningen av privat och offentligt.

En person ur en frigruppsteater sa en gång till mig att kreativitet för honom kommer ur hinder, och för mig väcker just problematiken med den omöjliga bostadsformen en sådan impuls att vilja laborera – finna lösningar. Hur vill jag själv bo? Kanske blir begreppet staden och förorten inte längre tydliga skillnader i framtiden, om staden bara växer sig allt tätare och med ökad befolkningsmängd. En stad i våningsplan?  Lek med tanken. Här kan alla vara med att sätta ribban!